Två ålderstigna herrar, en misslyckad korvkioskföreståndare, en storsvärande skönhet, elefanten Sonja och så 40 miljoner i en resväska. Än så länge har jag kul när jag lyssnar på Björn Granaths uppläsning av Jonas Jonassons bok Hundraåringen, som är julhelgens Läs-en-film. Den 29 december går vi på bio och sedan träffas vi för att en gång för alla bestämma vilken som var bäst, boken eller filmen.
Än så länge är Sonja en skön karaktär som gärna gör konster om hon bara får några äpplen och hon är en fena på att gillra fällor för mc-skurkar. Jag gillar henne.Kanske har det att göra med barndomens, i och för sig korta, samlarmani. Under ett kort tag samlade jag fina träelefanter. Alla samlade på något, smurfar, tomtar, spypåsar… Men mitt samlande var krystat. Drivet av en vilja göra som man ”skulle”. Men sanningen att säga är jag ingen ekorrmänniska.
Förutom Fem myror och historien om Hannibal i alperna så måste mitt första litterära möte med elefanter ha varit Dumbo, den flygande elefanten. Jag minns inte själva historien, men kan se bilden av honom framför mig. I Water for Elephants fanns en också en härlig elefant. En elefant som bara förstod serbiska (eller vilket språk det nu var) och som i slutänden gjorde vad hon kunde för att hjälpa sin skötare. I övrigt kommer jag inte på fler elefanter i böcker jag läst. Har du några tips?
