Tredje delen av Kathleen McGowans romansvit om Maria Magdalenas ättelinje har nu kommit fram till 1400-talet och renässansen. I Diktarfursten får vi som vanligt följa Maureen, Peter, Bérenger, Tammy och Roland i deras strävan att lära sig mer om Orden och Kärlekens väg. Maureen har blivit något av en världskändis sedan hon gav ut boken om Maria Magdalenas testamente. En inte odelat positivt upplevelse. Det finns krafter som vill stoppa Orden och dess strävan och därigenom hamnar Maureen i blickfånget.
Den här gången beger de sig alla till Florens för att undervisas av mästaren Destino, en undervisning där flera av renässansens stora konstnärer, familjen Medici och Libro Rosso spelar stor roll. Som motkraft till Maureens släktskap med Maria Magdalena och den uppgift hon anser sig ha att sprida Marias testamente över världen finns en fanatisk kvinna med profetiska gåvor och stigmata besvär. Heter det så? Är stigmata ett besvär, syndrom eller symptom? Ja, ja, denna fanatiska kvinna går med liv och lust in för att förhindra Maureen i hennes strävan. Helst vill hon att Maureen dör. I hennes ögon kan det bara finnas en profetissa och det är hon, Felicia. Maureen är ett hinder för det och ett hot mot den sanna läran.
Jag har läst de två tidigare böckerna i serien och måste beundra författarens oerhörda kunskap om de tidsepoker som böckerna utspelas i. Det är onekligen ett gediget forskningsarbete som ligger bakom och det hela är så välskrivet att tankefröet sås: ”Tänk om det var så…” Kanske inte nödvändigtvis de religiösa bitarna i sammanhanget, men tankarna, samarbetena, idéerna som genomsyrar och formar de olika tidsepokerna. Onekligen en lockande tanke. Nu kan jag tyvärr alldeles för lite om detaljerna runt personerna och de historiska skeden som förekommer i boken för att bedömma trovärdighetsgraden, men det bekymrar mig inte så mycket. Det är ju trots allt en roman.
En roman som alldeles uppenbart kommer att få en uppföljare. En uppföljare som flyttar sig ytterligare närmare vår egen tid och där Englands främste hustrumördare, Kung Henrik VIII och en av hans hustrur spelar en stor roll, om jag tolkar slutet rätt.
Det här är en bra bok, en genomarbetad bok. En bok som borde engagera mer än den gör. Jag har svårt att få flyt i läsningen, men lika svårt att sluta läsa den. Det går liksom trögt, känns inte som om jag kommer framåt i sidantalet, men ändå händer det så mycket. Betyget dras upp av handlingen och arbetet bakom men ner av trögheten i läsningen som jag har svårt att sätta ett finger på vad den beror på. Det bara är så.
Betyg: ***
Antal sidor: 435
Förlag: Damm
