 |
| Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden |
Jämförelsen med Harry Potter kommer naturligt och är nog oundviklig när man läser Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden, men det är lite orättvist och inte helt sant. Visst likheterna finns där, vi har den föräldralöse pojken som vid en viss ålder blir indragen i en värld han inte vet något om och inte har önskat sig. Vilken grabb önskar sig en värld av ondska, mörker och smärta? Men det är vad både Harry och Denizen får uppleva. Och ja, det är världar fyllda av magi, men medan Harry har flera år på sig att lära sig magi så har Denizen dagar, ja timmar på sig att acceptera sin nya verklighet och lära sig att leva i den.
Jag älskar Rowlings böcker om Harry Potter, och Det lånade mörkrets riddare platsar väl i samma liga. Den är mörkare, hårdare, läskigare och riktigt, riktigt bra. Det är synd och lite konstigt att den inte fått mer uppmärksamhet och publicitet.
Denizel är föräldrarlös sedan unga år, i princip hela sitt liv har han tillbringat på barnhemmet Crosscaper, en dyster plats på en klippa vid havet. Det är inte mycket glädje som fyller pojkarnas liv. Så en dag stannar en bil utanför för att hämta Denizen, han ska hälsa på en okänd faster heter det. Det dröjer inte länge innan de blir överfallna av… ja, vad är det egentligen som attackerar dem? Denizen kan inte riktigt avgöra det, i hans ögon ser det ut som monster, men det kan det väl inte vara…
Snart dras han in i en kamp mellan gott och ont, en kamp mot klockan där ett uråldigt, hemligt sällskap kämpar för att rädda världen. Ett sällskap som Denizen visar sig ha ett alldeles speciellt band till. Ett band som tvingar honom att välja, att fatta ett mycket stort och svårt beslut, och han måste göra det nu, de har ingen tid att förlora.
Det här är som sagt bra. Riktigt bra. Rudden skriver spännande med ett driv i historien som gör att sidorna flyter fram och man bara måste få veta vad som händer, det är underhållning och spänning när det är som bäst. Läskigt, mörkt och actionfyllt. ”För läsare från nio år och uppåt” står det, men jag njöt av det här. Det bästa äventyret på mycket länge!
Du kan läsa ett smakprov här.
