De tre herrarna i Everdahl & Karlssons Film TV låter nästan förnärmade när de i senaste avsnittet (#131 Surgubbar på gränsen till nervsammanbrott) diskuterar en lyssnarkommentar. De förstår verkligen inte personen i fråga som önskar att de vore lite mer osams. De vill ju inte bråka i podden, utan bara prata om film och tv-serier som de gillar. De vill recensera bra film och tv helt enkelt.
Och visst, det är ju därför vi rattar in podden på Spotify (eller annan leverantör av ditt tycke) varannan vecka, för att få tips på guldkornen vi själva missat. Vill vill höra vad de här är tre rutinerade filmrävarna tipsar och tycker till om. Tillsammans sitter de på en kunskapsbrunn lika osinlig som mytologins ymnighetshorn. Men, jag instämmer i lyssnarkommentaren, jag gillar när de är, kanske inte osams, men ändå lite oense. När de tycker olika. Det ger ett djup åt diskussionen och en mer nyanserad bild av filmen/tv-serien än när de är rörande eniga.
Det är lite som en riktigt bra bokpratskväll. Det blir helt enkelt intressantare när vi inte tycker lika, när vi har fastnat för olika saker i boken vi läst, när vi stört oss på olika saker, när vi älskat olika saker. Det skapar eftertanke och gör att man själv måste fundera lite och, inte helt ovanligt, nyansera sin egen bild en aning.
Så kära Göran, C-G och Johan, tyck gärna lite olika oftare.
