Den glömda trädgården

Den glömda trädgården är en släktroman, krönika känns som en lite för stort ord, som utspelar sig under 1900-talet i såväl Australien som England.

I början av 1900-talet göms en liten flicka på ett fartyg på väg från England till Australien. Hon göms ombord av en kvinna som flickan kallar Sagoberätterskan och som sedan inte kommer tillbaka. Väl i Australien förbarmar sig ett par över den lilla flickan, kallar henne Nell och gör henne till sin. Hon växer upp som en del i en stor och lycklig familj.

Men i tjugoårsålder får Nell reda på att hon är ett hittebarn och att de enda ledtrådarna till vem hon egentligen är finns i den vita koffert hon hade med sig när de fann henne på kajen. Nell blir så fixerad vid att ta reda på vem hon är att hon bryter med sin familj.

Åren går, Nell gifter sig och får barn och ett barnbarn. När Nell en dag dör får barnbarnet Cassandra reda på att hon ärvt en liten stuga i England. En stuga som mormodern köpt på 70-talet när hon var i England för att spåra sitt förflutna. Cassandra åker till England för att titta på stugan och försöka ta reda på vad Nell hittade i England.

Boken berättas i tre parallellhistorier; dels får vi följa Nell och hennes efterforskningar i England, dels Nells mor och vad som föranledde att Nell hamnade på den där båten och till sist följer vi Cassandra som nystar upp hela historien.

Den glömda trädgården av Kate Morton har fått mycket fin kritik och jag kan förstå den. Språket är bra, historien hyfsat spännande och allt får ett svar till slut. Själv har jag lite svårt att behålla engagemanget för släkthistorier. Jag tycker helt enkelt inte det är tillräckligt intressant och spännande för att fortsätta läsa. Med den här gjorde jag det, och det är jag glad för. Författaren lyckas hålla mig på sträckbänken ganska länge innan den lilla knorren avslöjas.

Men, det lär dröja innan jag plockar upp ytterligare en släkthistoria, de är liksom inte riktigt my cup of tea.

Betyg: ***

jc.magnusson

2 kommentarer på ”Den glömda trädgården

  1. Jag kan tycka om släkthistorier som är berättade på ett bra sätt. Jag var inte så överväldigad av den här boken till en början, men den tog sig allt eftersom.

Lämna ett svar till Boklusen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

4 × fem =

Tillbaka till toppen