Intressant, lärorik, gripande, fin, storslagen, kvinnokamp…
Att vi tyckte bra om Den franska fotografen var ganska uppenbart när Bokkvartetten träffades hemma hos Mia för en kväll med god mat och bokprat. Natasha Lester berättar en historia som både engagerar och berör, samtidigt som det är väldigt spännande.
Vi följer före detta modellen Jessica May som under andra världskriget sadlade om till krigskorrespondent med allt vad det innebar i form av lidanden och umbäranden, men också att ständigt behöva slåss mot förutfattade meningar om vad kvinnor kan och är lämpade till. Det är mycket trovärdigt och vi fick intressanta diskussioner runt det och kunde tyvärr konstatera att det på många sätt inte hänt särskilt mycket, trots att det gått mer än 50 år.
Lester har ett språk som passar den här typen av historier, det är en fröjd att läsa. Rent personligen är jag väldigt förtjust i avsnittet när de improviserar en fest med modevisning ute i fält. Det är en sådan genuin glädje och kärlek mitt i den djupa tragik som ett krig innebär.
Möjligen kan jag tycka att den parallella historien som utspelar sig idag är onödig. Att vara med Jessica där och då är fullt tillräckligt. Men, just nu är det lite av en trend, att berätta en dåtids- och en nutidshistoria som sedan vävs ihop på slutet. I Den franska fotografen känns det överflödigt, det behövs verkligen inte.
