…samtidigt som den bjöd på ett väldigt bra bokprat.
Böcker ska väcka känslor. Glädje, sorg, ilska, irritation, skratt eller härligt pirr. Vad som helst, bara de får oss att känna. Känna med karaktärerna, det de utsätts för och det som utspelar sig på sidorna. Och det är väl det minsta man kan säga om David Grossmans bok En häst går in på en bar.
När vi träffades för att diskutera den svallade känslorna och diskussionens vågor gick höga. Sällan har vi väl tyckt så olika och varit så långt ifrån varandras åsikter. Och för första gången kom vi faktiskt inte närmare varandra heller.
Själv gillade jag det här, men, det måste jag hålla med om – det är ingen lättläst bok. Och om man, som damerna i Bokmalen, inte gillar eller förstår konceptet stand-up så blir tröskeln till den här historien väldigt hög.
Berättargreppet, att låta hela historien utspela sig i ett enda långt kapitel och under en två timmar lång stand-up-föreställning fann jag lysande, men de andra helt outhärdligt. Jag tyckte om sättet Grossman vävde in Dovaleh Gs egen lite sorgliga historia i scenshowen var briljant, men krävde en hel del av dig som läsare. På ett nästan omärkligt sätt smögs en samhällskritisk och tänkvärd bild av Israel igår och idag in. Men det är som sagt inte självklart.
En häst går in på en bar liknar ingenting annat. Den är en alldeles egen bok och jag tyckte mycket om den. Den är tankeväckande, bitvis rolig, informativ, chockerande och inte minst – känsloväckande. Det är svårt att inte tycka något om den. Antingen älskar man den eller så hatar man den tror jag. Och i just det här sällskapet var jag ganska ensam om att tycka om den.
Men vi fick väldigt intressanta diskussioner där vi funderade på om det är en generationsfråga hur man tar till sig den, om man får skoja om förintelsen och judar på det sätt Grossman gör, vad författaren egentligen ville ha sagt, stå-up-komikens vara eller inte vara och en hel massa annat. Det är nog första gången vi varit riktigt osams på en bokträff, men de som hatade den vägrade verkligen se möjligheterna i boken – även om de inte tyckte om dem. Fascinerande!
Och hur mycket jag än tyckte om boken så är den inte helt lättrekommenderad. Jag är osäker på vilken av mina läsande vänner som skulle uppskatta den och det är nog första gången jag känner så.
