I De druknades strand flyter en kropp som flyter i land i en liten fiskeby i Galicien. Än en gång ställs Domingo Villars hjälte Leo Caldas inför ett knivigt dödsfall. Det som från början ser ut som ett rent rutinärende, ett självmord, visar sig snart få helt andra proportioner.
 |
| De drunknades strand |
I sin strävan att finna sanningen möts Caldas av stängda dörrar och misstänksamhet i den lilla fiskebyn. Ingen vill prata. Alla verkar rädda. Men för vad? Caldas ger sig inte utan gräver vidare i byns historia som visar sig påverka dagens händelser. Ett gammalt skeppsbrott, en försvunnen ung kvinna och en långvarig önskan efter hämnd ligger och pyr.
Det här är en berättelse om hämnd, våld och utpressning. Men också ett härligt porträtt av människorna och livet i Galicien i nordvästra Spanien. Precis som i den första boken om Leo Caldas, Nattens mörka toner, så finns här en finstämd historia (om man nu kan säga det om deckare). Domingo Villar berättar historien för oss med ett lugn som känns väldigt typiskt spanskt. I total avsaknad av den engelskspråkiga deckarlitteraturens furiösa tempo från början till slut. Njutbar läsning!
Betyg: ***
Antal sidor: 456
Förlag: Ekholm & Tegebjer
 |
|
Liksom kommissarie
Brunetti är Leo Caldas
mycket förtjust i
god mat och böckerna
är fyllda av läckra
restaurangbesök.
|
 |
|
Havsströmmarna runt
ön spelar stor roll för
invånarna och deras liv.
|
 |
|
Den första boken om
Leo Caldas – en riktig
liten pärla.
|
