Det är det som slår mig ganska direkt. Pauserna. Det eftertänksamma. Det ärliga och uppriktiga lyssnandet. Christoffer är uppenbarligen en man som lyssnar. Och jag slås också av hur ovanligt det är. I en tid när alla pratar i mun på varandra och konstant avbryter (mig själv inberäknat) känns det extremt värdefullt, att någon faktiskt tar sig tid att lyssna och tänka efter. Min respekt för Christoffer ökar än mer för det. Vilken respekt han visar dem han pratar med!
Idag lyfter vi är egentligen en träningspod, men Philip och Sandrine gör den till något så oerhört mycket mer än så. Efter har lyssnat på avsnittet med Christoffer Carlsson så hamnar fler av de tidigare på önskelistan; Fredrik Backman, Babben Larsson, Sarah Sjöström… för att bara nämna några.
Christoffer har precis släppt en ny bok, Brinn mig en sol, och pratar om våndan av att skriva den och vad som fick honom att helt sluta skriva under ett år. Det handlar om hur träningen har hjälp honom, om Formel 1 och GoCart, men här finns också en hel del mörker inblandat. Det är två utlämnande timmar och jag är fullständigt fast. Jag ler åt anekdoterna och lider med honom när det blir tufft samtidigt som jag njuter av de eftertänksamma pauserna. Det är två timmar som utstrålar värme och genomsyras av en ärlighet och respekt jag inser att jag saknat. Det är två timmar som griper mig på ett sätt som det är länge sedan något gjorde.
Tack för det Christoffer. Det här behövde jag.
