Det har väl knappast undgått någon att Jan Guillou i dagarna gett ut nya bok, Brobyggarna. I var och varannan tidning och tvprogram finns en intervju, ett reportage eller en recension med Guillou eller om boken. Parallellt med att jag själv läst boken har jag följt det som sänts eller stått i media och det har varit…. mycket intressant.
För det första är det smått fascinerande att en enda person kan väcka så starka känslor, jag menar hallå, det är en skönlitterär bok vi pratar om. Inte något som är på dödligt allvar men när man läser vissa recensioner skulle man kunna tro det.
För det andra, och det har egentligen fascinerat mig ännu mer, så läggs ett enormt fokus på sexscenerna. Det beskrivs många gånger som kvinnoförnedrande erotik och man får lätt intrycket att boken är nerlusad av dem. Jag hade ännu inte kommit till några sexscener när jag läste de första upprörda artiklarna och när jag nu läst slut boken så förstår jag inte riktigt. Det är inte särskilt många scener och inte tycker jag de är varken pornografiska eller kvinnoförnedrande. Jag har läst betydligt värre i helt vanliga skönlitterära böcker och flera av dem som kan läsas i chick-littgenren ska vi inte prata om. Att skriva sexscener på ett vackert, småerotiskt och samtidigt trovärdigt sett måste vara något av det svåraste som finns. Balansgången mellan det upphetsande och det plumpa är svår. Jag antar att jag sticker ut hakan en del när jag skriver det här men jag gillar dem. Tycker Guillou gjort det bra. Och framför allt alldeles lagom långt, inte sida upp och sida ner. Men som sagt, det fascinerar mig något oerhört att något som trots allt är en så försvinnande liten del av handlingen fått så stor plats i media.
Boken är, om nu någon missat det, första delen i ett enormt epos som är tänkt att beskriva hela nittonhundratalet. Och det börjar med tre små fiskarsöner i Norge som efter ett oväder blir föräldrarlösa och måste ta sin in till stan, Bergen, för att söka försörjning. Av en slump upptäcker man en spirande potential i de små pojkarna och de skickas till Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Tanken är att de efter avslutad utbildning ska komma tillbaka till Norge och hjälpa till att genom det svårttillgängliga landet bygga en järnväg.
Men som så ofta sätter livet käppar i hjulen på de bästa planer och när ynglingarna tagit sin examen så är det bara en av dem, Lauritz, som åker tillbaka till Norge för att fullgöra sin plikt.
För att undvika skandal försvinner en av dem till London och honom hör vi inte av något mer medan den tredje brodern Oscar i ett anfall av akut hjärtesorg flyr staden och till slut hamnar i Tyska Östafrika. Genom Lauritz och Oscars ögon får vi följa det tidiga nittonhundratalet fram till första världskrigets slut. Och, det måste jag säga, det är en berättelse skönt befriad från den traditionella bild som alltid visas av första världskriget. Inte en skyttegrav så långt ögat når. Det passar mig.
Även min far, den forna historieläraren med en viss fabläss för nittonhundratalshistoria gillar den här boken. Vi är rörande överrens om att det är en spännande, intressant och, enligt hans expertis, bra beskrivning av den tekniska utveckling som i början av århundradet riktigt sparkar igång Europa. Den ger även en bra bild av den sociala struktur som rådde i samhället mellan olika klasser, överklass och arbetare, men även mellan svart och vit.
Det är en spännande och intressant historia som berättas och det på ett sätt som gör att sidorna flyter fram genom händerna, eller i mitt fall, på läsplattan. Jag kan nog tala för oss båda när jag säger att den här boken egentligen bara har ett enda fel. Den tar slut. Jag vill veta mer. Nu. Och nästa bok kommer inte än på länge. Så käre herr Guillou, gå hem till kammaren och skriv färdigt boken. Den här bokmalen och hennes far vill läsa mer. Nu.
Betyg: 5-
Antal sidor: 598 (som ebok)
Förlag: Piratförlaget
Vilken fin recension! Och jag kan inte mer än att hålla med. Min recension kommer i helgen hoppas jag och även jag tyckte väldigt mycket om den.
🙂
Kul att du gillade vad jag skrev. Det är alltid kul med lite feedback, ibland får man ju en känsla av att man skriver rakt ut i luften.
Har du också reagerat över att så många skrivit om sexscenerna? Och tycker du att de var särskilt hemska?
Nej jag tyckte inte heller att de var direkt hemska. Ganska realistiska faktiskt. Sen är det intressant med all annan kritik han har fått. Fast jag tycker att han har lyckats bra med att fånga historien utan att ta med den efterklokhet vi besitter idag. Tyckte att den var väldigt bra skriven och är jättenyfiken på de andra.
Ja, jag tänkte också på det där med att beskriva tiden som den var då utan att lägga nutidens efterklokhet på den.
Sedan är det ett intressant att vissa författare drar på sig så mycket kritik bara för att de är den de är.
Håller med bokens recension, att det endaste fel är att boken tar slut.
Jakten på elefanter, strid mot kanibaler, erotiska och rituella upplevelse, strid mot nordiska vädret under brogyggandet, mycket imponerande som Guillou tar fram miljöer och åsikter som gällde då och där vart de tog plats.
Hoppas att boken kommer också i mitt eget språk, så jag kan rekommendera den i Holland.