Just nu är det flera bokbloggare som läst och tyckt till om Books & Dreams. Det är fascinerande hur olika man läser och uppfattar saker och ting. Många irriterar sig på tidningen och tycker den är för ytlig, hänger upp sig på ordet läslyx, de saknar vardagen och slitet för den fattige författaren. Och visst, jag kan till viss del hålla med men jag måste erkänna att jag inte är ett fan av diskbänksrealism. Vardagen har jag nog av i mitt eget liv, läsning är för mig något helt annat.
Books & Dreams fokuserar på författarporträtt och flera av dem är riktigt intressanta. Jag tror bara jag läst en enda av det tjugotal Harry Boschdeckare som Michael Connely har skrivit till dags dato, men jag läste intervjun med stort intresse. Liksom artiklarna om Lisa Jewel och författarduon Erik Axl Sound. Den afrikanska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie som var en ny bekantskap för mig även om det visade sig att jag kände till titlarna men inte läst något av henne.
Sidorna med boktips lästes som vanligt med gulpennan i handen och visst är det ett urval ur den aktuella bokskörden och flera smala förlag och titlar saknas, men det är som sagt ett urval. Jag hittade ett par nyheter som jag missat och som fördes upp på läslistan.
Jag saknar däremot artiklar om böcker, där fokus flyttas från författarna till titlarna. Som bekant är jag mycket förtjust i den engelska NewBookMagazine som blandar författarporträtt med artiklar om aktuella titlar. Både recensioner av och utdrag ur dem. Varje nummer av NBM ökar på min önskeläslista med flera nya titlar.
Jag gillar formatet på Books & Dreams. Ett format som ryms i väskan och därmed gör tidningen bärbar är ett plus i min värld.
