Redan från allra första början så blev jag mycket förtjust i Ingrid Hedströms mysdeckare som utspelar sig i den fiktiva staden Villette. Hyllningen till allas vår Agatha Chrisie syns tydligt i hjältinnans namn, Martine Poirot, och även i det faktum att Villette ligger i Belgien. Den ursprunglige Poirots hemland. Och inledningen på Blodröd måne över Villette är identisk med Christies inte helt okända Mordet på Orientexpressen. I like!
Även om det är grova brott som begås lyckas Ingrid alltid hålla tonen lätt och trivsam. Det blir aldrig rått, obehagligt eller tungt. I de första böckerna var såväl brotten som själva handlingen tydligt centrerad runt Villette. I de senaste två utökas däremot det geografiska området. Den här gången rör vi oss mellan 70-talets Sverige, dagens Balkan och Villette. Det gör historien mer komplex, mönstret i väven blir lite otydligare, lite mindre direkt och en del av den behagliga småstadskänslan försvinner. Det känns lite tråkigt, för det var en faktor som gjorde att jag föll så för de första böckerna.
Jag gillar fortfarande böckerna om Martine Poirot. Med tiden har karaktärerna blivit som kära bekanta och för varje bok växer de och får lite mer djup och jag förstår dem bättre. Jag ser med spänning fram emot vårens nya Rekviem i Villette. Även denna gång ska det tydligen vara mord ombord på tåg. Man kan ju undra hur det kommer sig… 🙂 Hoppas jag kom ihåg att beställa ett recensionsex av den.
Betyg: ***
Antal sidor: 381
Förlag: Alfabeta
Andra som också läst boken:
Bokbrus
Deckarhuset
