 |
| Augustiresan av Anna Fredriksson |
Att skriva om böcker man inte riktigt klickar med är svårt. Riktigt svårt. Det är mycket lättare med böckerna man tycker rejält illa om och inte ens läste ut. Men de där som man inte riktigt kan sätta fingret på var det hakade upp sig, de är svåra.
Så var det med Augustiresan av Anna Fredriksson. Drivet i historien är bra. Språket är bra. Uppläsningen av Julia Dufvenius är bra. På pappret är allting bra. Men… nej. Tyvärr. Kanske har det med genren att göra. Vardagsrealism är inte riktigt min grej. Vardagen får jag nog av till vardags. När jag läser vill jag svepas med. Sugas in i historien, fantastisk eller trovärdig spelar inte så stor roll bara det inte är… vardag. Kanske är det så enkelt att det är därför vi inte klickar, Augustiresan och jag.
Augustiresan handlar om Jenny. En kvinna i sina bästa år med ett fantastiskt nytt jobb, en fantastisk man och ett väldigt bra liv. Men när det nya jobbet kräver allt mer av Jennys tid, ork och engagemang. När hon används av ledningen för att agera skurk och slagpåse, då krackelerar tillvaron successivt och när hon till råga på allt upptäcker att den fantastiske mannen varit otrogen, då brister det.
Efter att ha varit i princip okontaktbar för nära och kära under det senaste året ger sig Jenny ut på cykelsemester på Österlen tillsammans med sina tre väninnor. Men även här smyger sig vardagen på och allt är inte som det ser ut att vara.
Ni hör. På pappret är det här bra. Historien har potential. Ändå klickar vi inte, Augustiresan och jag. Tyvärr.
Betyg: **
Förlag: Earbooks
