Det är fascinerande att lyssna på författare när de berättar om sitt yrke och hur de arbetar. Man lär sig ständigt nya saker om allt från själva skrivprocessen, till manusarbetet och korrektur till hur mycket tanke det många gånger ligger bakom namnen på karaktärerna.
En enkel fråga till Caroline L Jensen på senaste ReadTreaten avslöjade de genomtänkta namn hon gett karaktärerna i Vargsläkte. Att mormodern fått namnet Ylva eftersom det betyder varg (hon är ju en varulv, sorry för spoilern). Att Vera fått sitt namn eftersom det betyder sanning och det är det minsta hon känner sig. Listan kan göras lång, Caroline hade svar på varifrån alla namnen i boken kom. Jag tror bara det var vid ett tillfälle Caroline svarade att hon inte riktigt visste varför karaktären hette som den gjorde. ”Hon bara hette så när hon kom in i berättelsen.” Vilket är ett precis lika gott skäl som de mer betydelseladdade.
Andra namnger sina karaktärer för att hylla någon. Såväl Amanda Hellberg som Thomas Erikson har ju låtit den inte helt okände författaren Stephen King få låna ut sitt efternamn till en av karaktärerna. Thomas passar dessutom på att hylla sin son genom att låta huvudpersonen få hans förnamn. Om ni vill läsa om en författares funderingar över just det här med att namnge en karaktär ska ni läsa Thomas inlägg om hur Alex King fick sitt namn, det är lysande!
En annan författare som valt att låta sin huvudpersons efternamn vara en hyllning är Ingrid Hedström. Även om hennes hyllning är till en fiktiv person och har kopplingar till landet där böckerna utspelar sig. Hennes belgiske undersökningdomare har fått sitt namn efter världens främste detektiv, i hans eget tycke i alla fall. Och det visar sig ju faktiskt att Martine Poirot inte bara delar namn utan även släktskap med mannen med de små grå. Kul!
Jag vill på inget sätt jämföra mig med dessa begåvningar, men när jag gav namn åt huvudpersonen i min egen lilla bagatell som publicerades i Hemmets Veckotidning härom sistens så blev det faktiskt en hyllning till den konstnär som målat tavlan som inspirerade mig till att skriva novellen. Tavlan heter The Cartographer: Claudia Rodriguez och är en oljemålning av Donato Giancola. Så Claudia fick tjejen i novellen heta. Jag älskar den tavlan, önskar jag hade den på min egen vägg.
Ju mer jag tänker på det, desto mer nyfiken blir jag på andra författare och deras karaktärer. Hur har de tänkt? Någon som vet?
Jag tycker namnen är oerhört viktiga. För mig faller liksom allt om inte personerna får rätt namn, sådana som jag menar stämmer överens med personligheterna.Till och med den hund som figurerar som bifigur i min roman var jag oerhört noga med namnet till.
Jag håller med. Carolines Vargsläkte kom på sätt och vis i en annan dager när hon berättade om namnen.