”Med tanke på att den handlar om incest, våldtäkt, gravskändning, nekrofili och en karaktär som fyller en dödssjuk mans saltlösningsdropp med urin och sperma, är det underligt att det mest chockerande med Irvine Welshs nya roman ”A decent ride” är det faktum att den över huvud taget publicerades. Kanske borde den betraktas mer som ett symtom än en berättelse”,
Så inleder Stuart Kelly sin recension av Irvine Welsh nya roman A decent ride i The Guardian.
Det är ord och inga visor det och jag konstaterar omedelbart att nej, det här är inget jag känner minsta lust att läsa. Trots att Welsh förra bok Trainspotting höjdes till skyarna och blev en prisad film. Jag klarar mig faktiskt utan det här.
Och nej, det handlar inte om att vara pryd. Jag kan läsa om alla de där sakerna, om de fyller en funktion och för historien framåt. Att dunka in dem alla i en och samma bok känns mest som ett fånigt effektsökeri och det lockar mig överhuvudtaget inte. Lockar det dig? I så fall, mycket nöje!